Från Pettersson till Waxegård

Håkan Waxegård är fjärde generationen som äger Vaxblekaregården. Håkans farfars far hette Fredrik Pettersson och övertog gården i början av 1900-talet. Fredrik drev då bageri på gården. Hans son hette Karl-Axel Pettersson och är Håkans farfar. Han övertog Vaxblekaregården 1936, samtidigt som Håkan far Björn föddes. Året efter bytte Karl-Axel efternamn från Pettersson till Waxegård, efter Vaxblekaregården. I April 2011 blev Håkan Waxegård, så en av de nya delägarna i Vaxblekaregården och cirkeln är sluten i fjärde generationen efter många år där andra än familjen ägde gården. De andra nya delägarna är Höglandets Invest, Fredrik Larm och Per-Erik Erixon.
De nya ägarnas planer och visioner är många, men första steget är att förvalta den hotelltraditionen som Christer Larsson och hans fru xxx skapade och som förra ägarparet Katarina Holm och Pelle Sjögren utvecklade. Christer och byggde om Vaxblekaregården till Hotell år xxx och sålde år xxx till Katarina och Pelle, som förutom att ta hotellet vidare, också  startade de fina musikkvällar som blivit så uppskattade och omtalade i hela landet. De nya ägarna fortsätter förstås också med den traditionen.
De nya planerna och visionerna som man då hoppas ska bli verklighet inom en snar framtid är flera. Några av dem är en riktigt bra restaurang och bar, en ny event och konferenssatsning, en hälsosatsning samt ett musikhus tillsammans med Fiesta Eksjö och Studieförbundet Sensus.
En gammal fin tradition ska bevaras och utvecklas, samt nya fina skapas. Nu börjar den resan, men först kommer här hela den gamla fina och roliga historien som börjar redan 1685.    

Klockan är 10, inget brinner, allt är väl...

På Vaxblekaregården bor genom tiderna flera hantverkare. En boderska köpte Vaxblekaregården 1685. Hon broderade mässhakar till kyrkorna och blev framstående i staden eftersom hon tjänar mycket pengar. Kanske är det också hon som låter uppföra säteritaket, den lilla kupolen på taket, för att markera sitt välstånd. Säteritaken byggs som små lusthus dit godsherren kan gå för att se ut över sina ägor. Under 1700-talet fanns en smedja i Vaxblekaregårdens södra del, den närmast kyrkan. Efter en brand i smedjan blir det förbjudet att lysa sig mellan gårdarna med öppen eld mellan kl 21.00-04.00. Stadsvakter patrullerade staden nattetid och de ropade med jämna mellanrum, precis som i Robin Hood, ”Klockan är 10, inget brinner, allt är väl”.